Skytteltrafik.

Att försöka lägga sitt barn är inte alltid så enkelt som man kan tro. På Bvc får man ju bara höra att barn sover mycket men inte att det kommer att vara en plåga att lägga dem.
Men ibland är det mest plågsamt roligt...

Kvällens läggningsförsök började som det brukar med att jag lade mig i min säng och LillaA i sin.
2 minuter senare har jag en skrikande unge som står vid min sängkant och hävdar att min säng är hennes säng. Varpå jag puckat säger:
- Men du är ju stor nu, då kan man ju sova i sin egen säng eller hur? Så kan mamma sova i sin säng själv.

Vet inte vad jag väntade men hon faller ner på knä och snyftar:
- Nej nej nej! Jag inte stor, jag är liten kille. Det här min säng. Jag LITEN kille!

Jag tänkte att ett byte kanske skulle göra susen och gick diplomatiskt nog och lade mig i hennes säng varpå hon kröp upp i sin (läs min) säng och somnade sött och rart... Skoja bara!

Det tog ca 3 minuter för den lilla killen att komma på att.
- Nej det här mammas säng, jag stor kille, jag sova min säng.

Varpå hon glatt knatade tillbaka till sin säng igen och ville sova där.

Nämnde jag att hon nu sover i min säng... Så det gick ju bra, precis som planerat.